Lipari

Kalabrien eller Karibien (for an English version please scroll down)

För oss är valet lätt, vi väljer Kalabrien, Karibien ligger för långt bort. Kalabrien heter landområdet på Italiens "fotblad" och är berömt för mozzarella-ost och chili stark, rå salamikorv, sk Nduja di Splinga.

Efter att ha lämnat av vår gast Micke, fortsatte färden söderut till Vibo Valentia Marina. Det såg ut att bli en dag för motor igen, de 48 sjömilen, men efter 5 timmar kunde vi hissa vårt stora försegel, Code Zero och segla vidare i god fart.

 Vi la oss för ankar utanför marinan i skydd av den stora piren.

Där var det så lugnt och stilla och ett kristallklart vatten att ta ett dopp i. Vi låg kvar en dag till för ankar innan vi gick in i hamnen, där vi blev väl mottagna av en trevlig, engelsktalande "marinero".

 Det kändes skönt att kunna koppla upp sig på landström då vi hade lite problem med strömförsörjningen till vår kyl och sval när vi låg på svaj. Vi trodde att solcellerna kunde leverera tillräckligt men icke då. Man är ganska utsatt om man inte har en fungerande kyl ombord.

På Alla Helgona dagen gjorde vi en utflykt till grannstaden Pizzo, 5 km österut. Då det var helgdag så gick inga bussar eller tåg dit så vi fick ta "apostlahästarna", vilket vi är vana att göra. Det var lagom varmt och vägen var lättgången även om det var lite läskigt att gå på en smal bilväg utan vägren. I Pizzo var det marknadsdag med massor med stånd som sålde allt möjligt, lite typ Kiviks marknad. Det var fullt med folk och full kommers. Åter en charmig stad högt över havet med smala gränder, gamla stenhus och kullerstensgator. Vi hittade ingen taxi så det var bara att gå tillbaka. Det blev >15000 steg!

Dagen därpå tog vi tåget västerut till Tropea, också en vacker, imponerande stad på klippor över Medelhavets blåa vatten. Den här staden var mer inriktad mot turister, många souvenir- affärer och restauranger.

Sista natten la vi oss ute på svaj utanför marinan igen eftersom vi skulle sticka tidigt dagen därpå för den långa sträckan, 60 sjömil, till ön Lipari, där vi ska hämta nästa besättning, Lennart och Birgit. 

När detta skrivs är vi redan framme i en marina på Lipari och vi tycker att detta verkar vara en fantastiskt trevlig ö. Men mera om Lipari i vår nästa blogg.

________________________________________________________________________

Calabria or the Caribbean

For us the choice is easy, we choose Calabria, the Caribbean is too far away. Calabria is the name of the land area on the "foot of Italy" and is famous for mozzarella cheese and chili strong, raw salami sausage, so-called Nduja di Splinga.

After dropping off our guest Micke, the journey continued south to Vibo Valentia Marina. It looked like it was going to be a day of motoring again, the 48 nautical miles, but after 5 hours we were able to hoist our big foresail, Code Zero and sail on at good speed. We anchored outside the marina under the protection of the large pier. There it was so calm and still and crystal clear water to take a dip in. We stayed for another day at anchor before entering the harbor, where we were well received by a nice, English-speaking "marinero". It felt good to be able to connect to shore power as we had some problems with the power supply to our fridge and cooler when we were anchoring. We thought the solar cells could deliver enough, but not then. You are quite vulnerable if you do not have a functioning refrigerator on board.

On All Saints' Day we made an excursion to the neighboring town of Pizzo, 5 km to the east. As it was a holiday, no buses or trains went there, so we had to take the "apostle horses", which we are used to doing. It was warm enough and the road was easy to walk on, even if it was a little scary to walk on a narrow road with no road. In Pizzo it was market day with lots of stalls selling everything, a bit like Kivik's market. It was full of people and full of commerce. Again a charming town high above the sea with narrow alleys, old stone houses and cobbled streets. We didn't find a taxi so we just had to go back. It was >15000 steps!

The next day we took the train west to Tropea, also a beautiful, imposing city on cliffs above the blue waters of the Mediterranean. This town was more geared towards tourists, many souvenir shops and restaurants.

The last night we laid out on the moorings outside the marina again because we were to sail early the next day for the long stretch, 60 nautical miles, to the island of Lipari, where we will pick up the next crew, Lennart and Birgit. When this is written we are already in a marina on Lipari and we think this seems to be a fantastically nice island. But more about Lipari in our next blog.