Nu är vi i Galicien!
Torsdagen den 2:a
Vi behöver tanka diesel och macken öppnar först klockan 9, så vi förbereder oss för vara där när de öppnar. Så kvart över 9 är vi på väg ut på havet. Det är mulet och lite disigt vilket vi inte haft så ofta, som tur är. Men vi får ingen vind men det är ändå en dyning som gör att båten rullar oregelbundet. Enligt prognosen så kommer det vara så här under flera dagar så när vi än sticker så kommer det vara så här. Så vi bestämmer och för att det är lika bra att gå en ordentlig distans idag, för att senare kunna ta det lite lugnare. Det finns inte heller så många hamnalternativ som är bra på denna sträckan. Om de är bra eller inte kan man kanske diskutera och man borde antagligen våga lite mera än vad vi gör. Att gå in till en mindre hamn som saknar det mesta och som kräver högvatten för att angöra kan ge en mycket belönade upplevelse. Men kräver lite mera mod än vad vi har. Vi försöker köra "safe", men trots att vi bestämt oss för att inte angöra en okänd hamn i mörker så gör vi det igen! Men denna gången kändes det enkelt och allt gick bra. Men en risk man tar är ju att man inte ser fiskeredskap på natten så man kan mycket väl få en lina i propellern. Om det blåser kraftigt så kan det bli farligt, men denna kvällen blåser det nästan ingenting. Vi angör i hamnen i Viveiro klockan 23:30 och eftersom vi pratat med hamnkaptenen vid 15 tiden visste vi att det skulle finnas plats och var vi skulle ligga. Så allt gick bra men det kändes skönt att ligga still efter 14 timmar på en rullande båt.
Fredagen den 3:e
Vi tar det lite lugnt på morgonen och betalar vår hamnavgift hos hamnkaptenen. Vi har läst i en annans båts blogg att man kan vandra upp på ett berg bredvid staden, så vi bestämmer oss för att det skall vi också göra. På turistinformationen föreslår hon att vi inte skall ta bilvägen upp utan följa en vandringsled, men det var inte så lyckat för leden är dåligt skyltad och vi går fel två gånger. Väl på toppen tar vi lite bilder:
Långt där nere ligger vår båt
En obligatorisk "selfie", vi är ganska svettiga, det kanske synns?
Det är nästan som en fjord med ganska höga berg som omger en flodmynning
Efter en enklare lunch tar vi bilvägen tillbaka till Viveiro, den var mycket snabbare. Men vi fick mycket motion, vi vandrade 4 timmar sammanlagt den dagen och eftersom det var mest uppför och nerför så var vi ganska trötta när vi kom tillbaka. Efter en dusch så bjöd vi över besättningen på grannbåten på en drink. De skall lämna sin båt på samman marina i Lagos som vi. Kanske vi möts igen och det var trevligt att prata lite med andra seglare och jämföra våra erfarenheter.
Här en bild från marinan där vil ligger, det är nära till centrum
Lördagen den 4:e
Vi tar ytterligare en vilodag i Viveiro, nu passar vi på och turista i den gamla staden. Vi uppskattar att vara i en stad som inte är en turiststad! Vi tro inte att vi ser några turister alls, nu är även semestern över för de allra flesta spanjorerna så det är nog mest "locals" ute på stan.
Nästan alla har munskydd, fastän det bara är ett krav där man inte kan hålla avstånd
En detalj som många hus har här är en smal glasveranda
Hur når vi land?
Är inte inte konstigt att så fort man kommit ut med båten så vill man vara säker på att man når land igen! Vi har lite olika lösningar på detta viktiga problem och jag tänkte att det kunde vara på sin plats att redogöra för dem:
1. När båten ligger mot en ponton så kan steget ner till den vara lite väl högt, så då tar vi fram en liten pall som vi köpt på Jula:
Vi måste ha den i ett snöre/tamp för den har trillat i flera gånger
2. Om vi ligger med fören mot en brygga kan det bli väldigt högt att hoppa, så då fäller vi ner den praktiska stegen som Najad utrustade denna båten med. Det som är bra med den är att den antagligen inte kommer trilla ner i vattnet och försvinna eftersom den sitter fast. Väldigt praktisk med även ovanligt:
3. Om avståndet är lite större kan vi prova med en kort båtshake:
4. Om den korta båtshaken inte räcker till kan vi ta fram den mycket långa båtshaken. En sådan kan vara svår att köpa, vår har Magnus gjort av en mast till en vindsurfingbräda. Användbar om man skall lägga till mellan två pollare och är bara två ombord. Den ena pollaren fångar vi (förhoppningsvis) när vi kör in mot bryggan och gör fast. Den andra pollaren kan vi nå med båtshaken och lägga fast en tamp kring lite senare. (Det har tyvärr hänt att vi missat båda pollarna, inte kul alls! Men då är denna ovärderlig.)
5. Om det inte fungerar att prata med de som är i land så har vi en liten VHF. Användbar när man vill få hjälp av hamnkaptenen, vår är tyvärr av en enklare modell som inte kan översätta till främmande språk. Det skulle vi gärna ha:
6. Om avståndet skulle bli ganska stort och vi behöver hjälp så har vi en fast VHF, den når ganska långt i år. Det gjorde den inte förra året. Vi har nämligen dragit en ny kabel i masten och monterat en ny antenn i masttoppen. Kabeln är fet-tjock och dyr men jag kan lova att det hjälper.
Vi har ett likadant handenhet inne i båten, men den brukar vi inte använda. Under gång skall VHF:n vara påslagen, varför förstår jag inte, för jag förstår oftast inte vad de säger i alla fall.
7. Om vi är långt ute som på Biscaya så är det inte säkert att man kan få hjälp via en VHF. Men om något alvarligt skulle hända så har vi en EPIRB, den kan skicka en nödsignal via satteliter. Den har en inbyggs GPS så den vet var den är och den utlöses antingen manuellt eller om den skulle komma i vatten. Den hoppas vi att vi inte får användning för men det känns tryggt att veta att man kan påkalla hjälp var man än befinner sig.
