På foten!

Nere på Italiens fot! (for an English version please scroll down)

Nu är vi nere på den södra delen av Italien, en del kallar nog det Italiens fot (tror vi).

Vi ligger för ankar utanför en marina för att vi kan och för att spara lite pengar. Man blir lite låst men om man har lite båtprojekt passar det bra. Vi har bra väder och man kan bada direkt från båten.

Men först tillbaka till vad som hänt sedan vårt förra inlägg. När vi lämnade Ulrika och Stellan på järnvägsstationen så regnade det en del. Och det fortsatte att regna den dagen och dagen efter. Annars har vi nästan bara haft solsken under höstens segling men nu regnade det ordentligt. Men i alla fall kunde vi tvätta vår smutstvätt inne i stan men sedan blev det mest att mysa i båten. Vår plan var att besöka Pompeji innan vår nästa gäst skulle komma. Men tyvärr så regnade det för mycket under lördagen så vi bestämde oss för att besöka Pompeji under söndagen i tron att vi skulle hinna tillbaka till båten innan vår nästa gäst, Mikael Ollgren, skulle vara framme i Salerno. Men i Italien tar allt lite extra tid så Micke fick vänta ett par timmar innan vi var tillbaka efter vårt besök i Pompeji. 

Detta är ju en fantastisk plats som vi absolut inte ville missa när vi var så nära. Vi tog tåget fram och tillbaka och hann med en guidad visning som tog 2 timmar. Området är mycket stort så man kan spendera mycket mera tid än så här.

Dagen efter så lämnade vi Salerno och seglade i frisk vind till vår nästa hamn, Agropoli. Första natten låg vi för ankar men sedan gick vi in i marinan.

 När man ligger i en marina så är det enklare att ta promenader men så mycket annat behöver vi inte. Skiner solen så behöver vi inte landström, men efter 2-3 dagar så tar varmvattnet slut. Men det är klart att det känns säkrare att lämna båten i ett par timmar om det ligger i en marina. Vi har hittills känt oss minst lika säkra här, som hemma i Sverige.

De flesta ställena vi varit på har varit mysiga att vandra runt i och Agropoli var inget undantag. Smala gränder och hus i varierande stilar och skick. Många hus här är säkert mycket gamla. Här finns också flera utsiktspunkter med fantastiska vyer ut över Medelhavet. På en sådan plats hittade vi en mysig restaurang där vi åt lunch.

Nästa hamn blev Marina Di Camerota och tyvärr så blev det inte mycket segling på denna sträckan, för vinden var svag hela dagen. Men när solen skiner och det är varmt och skönt gör det inte så mycket.

 När vi går för motor så låter vi alltid autopiloten styra och det gäller oftast även när vi seglar. Andra båtar ser man på långt håll och några grund är det nästan aldrig här i Medelhavet. Men man vill gärna hålla uppsikt för fiskeredskap och de är oftast mycket dåligt utmärkta så helt kan man inte koppla av från utkiken. I Camerota lägger vi oss vid en kaj som är gratis, men man måste anmäla sig hos kustbevakningen. Vi fick tillstånd att ligga 3 dagar här.

 Efter den här kusten finns det många grottor och vi bestämmer oss för att sjösätta vår jolle och sätta på vår lilla motor så att vi kan göra en utflykt för att titta närmare på några av grottorna. Vi får en fantastisk upplevelse när vi följer den dramatiska kusten med branta klippor som från hög höjd stupar rakt ner i havet med ibland stora grottöppningar som man kan köra in i med vår jolle. Några av grottorna är så djupa att vi kan åka in ett tiotal meter innan det tar stopp. Vi har tur för det kommer inte in någon dyning denna dagen men när det väl gör det så är nog detta omöjligt att uppleva.

 Camerota är litet men mysigt och vi gör flera promenader. Tidigare har det funnits en nattklubb i en av grottorna och vi tror oss hittat vilken det var i, men nu var grottan blockerad så man kunde inte komma in i den. Utanför marinan var det en lång badstrand och här badade vi i det kristallklara vattnet som fortfarande höll 24 grader. Vi har haft en mild höst här nere!

Nästa hamn blev Cetraro och även denna bit blev det mest motor eftersom det blåste för lite för att segla. När vi bokade hamnplats blev vi ombedda att vänta utanför hamnen så att personal (marineros) från hamnen kunde visa lämplig väg in i hamnen. Detta eftersom det bildats en uppgrundning precis utanför hamnen och att detta inte syntes på sjökortet. Men efter att vi anropat hamnen och bett om assistans och den dröjde så försökte vi själva hitta ett spår med tillräckligt djup. Men det gick inte så bra så vi fastnade lätt sanden så det var bara att vänta tills hjälpen kom. I Cetraro blev vi liggandes i 3 nätter och det var här som vår gäst Mikael skulle lämna oss. Här kunde han ta tåget tillbaka till Rom, därifrån hans flyg hem avgick. Tack för den trevliga tiden tillsammans och all den positiva energin som du så frikostigt delade med dig. Det blev mycket diskuterande om livet, resor och relationer. Vi hoppas att vi kan fortsätta att dela upplevelser med dig.

Efter Cetraro blev det ett längre hopp ner till Vibo Valentia Marina där vi är nu. Den här sträckan var hela 50 Nm och det är lite längre än vi önskar för en dags segling. Men den här kusten har inte så många hamnar så det fanns inga alternativ. Men vi startade redan klockan 7:15 och var tvungna att gå för motor i 3 timmar innan det blåste så mycket att vi kunde segla. När det väl blåste så var vinden ganska svag men vi satte vår Code Zero och fick ganska bra fart i den svaga vinden.

Under våren 2024 så seglade vi den röda sträckan. Under hösten 2024 har vi tills nu seglat den gröna sträckan.

För tekniknörden

Sedan vi kom till Italien för ett år sedan har vi tankat diesel 4 gånger och alla gångerna har det blåst upp en kaskad av diesel under tankningen. Vi har inte förstått varför men har misstänkt att det är för att pumparna här är anpassade för betydligt större fartyg. Munstyckena har grova rör och pumpar med stor kapacitet. Som att våra tankar inte kan ta emot så mycket på en gång. Vi började kolla hur avluftningen är utförd och den verkade vara riktigt gjord. Vi lossade slangen för avluftning från tanken och blåste i den med pumpen för gummibåten. Det gick att blåsa luft genom slangen men motståndet verkade vara lite stort. Men hur skall det kännas? Avluftningen mynnar ut genom en genomföring i skrovet. Men efter lite undersökning misstänker vi att någon insekt har byggt ett bo en bit in i slangen så att det nästan är stopp. Vi för en kabeldragare igenom slangen och blåser sedan med luftpumpen och ut kommer små ulltussar. Efter ett tag är det mycket lättare att blåsa luft genom slangen och vi hoppas att nästa tankning inte skall vara en mardröm där vi får diesel både över vårt teakdäck och ut i naturen. Det finns alltid något som måste fixas på en båt och ofta kan det vara lite klurigt att med begränsade medel fixa det som behöver åtgärdas. Men om man lyckas så känns det bra, om vi kunde åtgärda detta problemet vet vi först efter nästa tankning.

—----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Down at the foot of Italy!

Now we are down in the southern part of Italy, some probably call it the foot of Italy (we think).

We anchor outside a marina because we can and to save some money. You get a little locked in, but if you have a small boat project, it fits well. We have good weather and you can swim directly from the boat.

But first back to what happened since our last post. When we left Ulrika and Stellan at the railway station, it rained quite a bit. And it continued to rain that day and the day after. Otherwise, we have almost only had sunshine during the autumn sailing, but now it rained heavily. But in any case, we were able to wash our dirty laundry in town, but then it was mostly cozying up in the boat. Our plan was to visit Pompeii before our next guest arrived. But unfortunately it rained too much on Saturday so we decided to visit Pompeii on Sunday in the belief that we would make it back to the boat before our next guest, Mikael Ollgren, would arrive in Salerno. But in Italy everything takes a little extra time so Micke had to wait a couple of hours before we were back after our visit to Pompeii. This is a fantastic place that we absolutely did not want to miss when we were so close. We took the train back and forth and had time for a guided tour that took 2 hours. The area is very large so you can spend much more time here.

The next day we left Salerno and sailed in fresh winds to our next port, Agropoli. The first night we were at anchor but then we entered the marina. When you're in a marina, it's easier to take walks, but we don't need much else. If the sun is shining, we don't need shore power, but after 2-3 days the hot water runs out. But it is clear that it feels safer to leave the boat for a couple of hours if it is in a marina. So far we have felt at least as safe here as at home in Sweden.

Most of the places we have been to have been cozy to wander around and Agropoli was no exception. Narrow alleys and houses in varying styles and conditions. Many houses here are probably very old. There are also several vantage points with fantastic views out over the Mediterranean Sea. In such a place we found a cozy restaurant where we had lunch.

The next port was Marina Di Camerota and unfortunately there was not much sailing on this leg, because the wind was weak all day. But when the sun is shining and it's warm and nice, it doesn't matter much. When we go by engine, we always let the autopilot steer, and this usually also applies when we are sailing. Other boats can be seen from far away and there are hardly any shallows here in the Mediterranean. But you like to keep an eye out for fishing gear and they are usually very poorly marked, so you can't completely relax from the lookout. In Camerota we moored at a quay which was free, but you had to register with the coast guard. We got permission to stay here for 3 days. After this coast there are many caves and we decide to launch our dinghy and start our small outboard so we can make an excursion to have a closer look at some of the caves. We get a fantastic experience as we follow the dramatic coast with steep cliffs that drop straight into the sea from a high altitude with sometimes large cave openings that you can drive into with our dinghy. Some of the caves are so deep that we can go in about ten meters before it stops. We are lucky because there is no swell coming on this day, but when it does, this is probably impossible to experience. Camerota is small but cozy and we do several walks. There used to be a night club in one of the caves and we think we found which one it was in, but now the cave was blocked so you couldn't enter it. Outside the marina there was a long beach and here we swam in the crystal clear water which was still 24 degrees. We've had a mild autumn down here!

The next port was Cetraro and this leg we needed to motor because there was too little wind to sail. When we booked the berth we were asked to wait outside the harbor so that staff (marineros) from the harbor could show the appropriate way into the harbor. This is because a shoal has formed just outside the harbor and this was not visible on the chart. But after we called the port and asked for assistance and it was delayed, we tried to find a track with sufficient depth ourselves. But it didn't go so well so we got almost stuck in the sand so it was just a matter of waiting until help came. We stayed in Cetraro for 3 nights and it was here that our guest Mikael would leave us. Here he could take the train back to Rome, from where his flight home departed. Thank you for the pleasant time together and all the positive energy that you so generously shared. There was a lot of discussion about life, travels and relationships. We hope we can continue to share experiences with you.

After Cetraro it was a longer jump down to Vibo Valentia Marina where we are now. This distance was a full 50 Nm and it is a bit longer than we would like for a day's sailing. But this coast does not have many ports so there were no options. But we started already at 7:15 and had to motor for 3 hours before it was windy enough to sail. Once it did blow, the wind was quite weak but we set our Code Zero and got pretty good speed in the weak wind.

For the tech geek

Since we arrived in Italy a year ago, we have refueled with diesel 4 times and each time a cascade of diesel has blown up during refueling. We have not understood why but have suspected that it is because the pumps here are adapted for much larger ships. The nozzles have large diameter pipes and large capacity pumps. Like our tank can't take in so much at once. We started to check how the venting is done and it seemed to be done properly. We detached the hose for venting from the tank and blew it with the pump for the inflatable boat. It was possible to blow air through the hose but the resistance seemed to be a bit high. But how should it feel? The vent opens through a passage in the hull. But after a little investigation, we suspect that some insect has built a nest a little way into the hose so that it is almost stopped. We put a cable puller through the hose and then blow with the air pump and out come little tufts of wool. After a while it is much easier to blow air through the hose and we hope that the next refueling will not be a nightmare where we get diesel both over our teak deck and out into nature. There is always something that needs to be fixed on a boat and often it can be a little tricky to fix what needs fixing with limited equipment. But if you succeed, it feels good, if we could fix this problem we will only know after the next refueling.