Tillbaka i Lagos!

I Lagos (for an English version, please scroll down)

Nu är vi tillbaka i Lagos. Efter 5 dygn är vi åter där vi började segelsäsongen i slutet av april. Det blev vår längsta segling hittills och det var bara vi två ombord. Var det jobbigt? Jo, det var det faktiskt, men varför? Jo, vågorna gjorde att det var tröttsamt, det var flera vågsystem från olika håll som gjorde att båten rörde sig kring alla axlar. Vi har haft både ganska mycket vind och perioder med för lite vind. När det blåst för lite så har vi gått för motor och då har vi inte alltid haft stabiliseringen av seglen. När trycket från vinden blir för litet måste man rulla in seglen annars slår de förfärligt. Och man måste rulla in dem ganska tidigt om vinden kommer akterifrån. Man behöver nästan 7 m/s för att de inte skall slå, lite beroende på sjögången. Det är även svårt att sova när det rullar kraftigt, så vi har inte sovit mycket under dessa dygnen. Men får man sova 1 timma per dygn så klarar man sig ganska bra. Och vi har inte sovit så mycket mera än det. Vad man än gör ombord blir svårt, ställer man ifrån sig något kommer det åka iväg. Att laga mat och diska när man måste hålla i sig och allt far iväg gör det jobbigt. Men vi klarade av det och är lite stolta över vårt äventyr.

Mycket kan och får gå sönder, men inte autopiloten eller styrningen. Autopiloten har jobbat nästan konstant i 5 dygn, den pausar bara någon sekund då och då. Om den skulle gå sönder skulle det vara ett allvarligt läge. Att på bara två handstyra i 5 dygn är nog på gränsen vad vi skulle klara av. I sjögång måste man styra hela tiden och det finns inga referenser att styra efter. Men som tur är så har autopiloten varit oss trogen. Lika viktigt är att styrningen fungerar och för att öka spänningen ombord så började styrningen ge ifrån sig ett för oss nytt oljud efter ett par dagar. Efter en del letande bedömde Magnus att det inte var något kritiskt med styrningen men att en kedja i den ena styrpidestalen kommit något ur sitt läge så att den skavde mot en kant. Inget allvarligt, med missljudet var ganska högt så det lät mycket värre än det var.

Efter denna seglingen är vi rätt säkra på att det skall mycket till innan vi blir sjösjuka. Vi har haft alla typer att sjögång men klarat oss hela tiden. Så vi känner att vi klarar av att segla längre sträckor men i fortsättningen kommer vi försöka segla rutter som inte kräver så här långa seglingar. Att segla över en natt går bra men att segla 5 dygn på bara två är i mesta laget.

Vad har vi sett under seglingen? Endast ett fåtal lastfartyg och inga andra segelbåtar. Vi har sett två havssköldpaddor och Magnus har sett en val, troligtvis en knölval. Det har kastats upp ett flertal flygande bläckfisk på däck, de är mycket små så inget att äta. När det är lugn kan det vara gott om blåsmaneter eller Portugisisk örlogsman. På slutet kom det delfiner som mötte oss välkomna tillbaka.

 I alla fall så verkade det så. Två dagar innan vi avseglade från Santa Maria så startade en grupp på cirka 8 båtar, de seglade "ARC Europas 2022" sista sträcka. Även de seglade samma sträcka till Lagos men alltså två dagar tidigare. De fick tydligen betydligt hårdare väder, så vårt beslut att vänta lite visade sig rätt. Men blev vädret och förhållandena som väderprognoserna förutsåg? Inte riktigt, vi fick betydligt hårdare vindar dag 3, för prognoserna stämde inte riktigt. Vi har haft som mest 13 m/s vilket är ganska mycket. Vi har en bra båt så den klarar mycket men att vara på en båt i dessa vindstyrkor är jobbigt för besättningen. Det är lätt att trilla omkull och slå sig och det är nog största faran ombord. Bara en sådan sak som att sätta på sig sjöställsbyxorna är svårt och inte helt ofarligt. Vi har haft både solsken och mulet med lite regn. Man sitter mest under sprayhooden för att komma bort från blåsten, inne i båten är det ganska mycket oljud. I aktern surrar autopiloten och i stäven porlar det. Vi har gjort 6,6 knopp i snitt vilket vi tycker är en bra snittfart för vår båt. Mycket fortare går det inte att segla under längre sträckor. Nu på tisdag så kommer båten lyftas upp på land och vi kommer flyga hem till Sverige. Sedan är vår plan att komma tillbaka till båten i september och då fortsätta in i Medelhavet. Så välkomna tillbaka till vår blogg i september, då kan ni följa våra fortsatta äventyr. Tills dess tar vi semester från bloggandet! Och tack för att du orkade läsa ända hit!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Now we are back in Lagos. After 5 days we are back where we started this sailing season at the end of April. This has been our longest sailing so far and it was just the two of us on board. Was it hard? Yes, it actually was, but why? Well, the waves made it tiring, there were several wave systems from different directions that made the boat move around all axles. We have had both quite a lot of wind and periods with too little wind. When it blew too little, we went for the engine and then we did not always have the stabilization of the sails. When the pressure from the wind becomes too small, you have to roll in the sails otherwise they flap terribly. And you have to roll them in quite early if the wind comes from the stern. You need almost 14 knots so that they do not flog, a bit depending on the sea state. It is also difficult to sleep when it rolls heavily, so we have not slept much during these days. But, if you can sleep 1 hour a day, you can do quite well. And we have not slept so much more than that. Whatever you do on board becomes difficult, if you put something away it will go away. Cooking and washing dishes when you have to hold on and everything goes away makes it hard. But we managed it and are a little proud of our adventure.

Much can and may break, but not the autopilot or the steering. The autopilot has been working almost constantly for 5 days, it only pauses for a few seconds now and then. If it break down, it can be a serious situation. Being a crew of two for 5 days is probably at the limit of what we would be able to do. At sea you have to steer all the time and there are no references to steer by. But luckily the autopilot has been faithful to us. Equally important is that the steering system works and to increase the adrenalin on board, the steering began to make a new noise for us after a couple of days. After some research, Magnus judged that there was nothing critical with the steering system but that a chain in one of the steering pedestals had come out of position so that it grinded on an edge. Nothing serious, but the noise was quite loud so it sounded much worse than it was.

After this sailing, we are pretty sure that it will take a long time before we get seasick. We have had all kinds of seafaring but managed all the time. So we feel that we can sail longer distances, but in the future we will try to sail routes that do not require such long sailings. Sailing overnight is fine, but sailing 5 days being just we two is close to our limits.

What have we seen during the sailing? Only a few cargo ships and no other sailboats. We have seen two sea turtles and Magnus has seen a whale, probably a humpback whale. Several flying octopuses have been thrown on deck, they are very small so nothing to eat. When it's calm, there may be plenty of jellyfish or a Portuguese warrior. At the end, dolphins came to greet us back. In any case, it seemed so. Two days before we sailed from Santa Maria, a group of about 8 boats started, they sailed the "ARC Europe 2022" last leg. They also sailed the same route to Lagos but two days earlier. They apparently got much harsher weather, so our decision to wait a bit turned out to be right. But were the weather and the conditions that the weather forecast predicted? Not really, we got much stronger winds on day 3, because the forecasts were not quite right. We have had at most 13 m / s, which is quite a lot. We have a good boat so it can handle a lot, but being on a boat in these wind speeds is difficult for the crew. It is easy to fall over and hit yourself and that is probably the biggest danger on board. Just such a thing as putting on our rain gear is difficult and not completely harmless. We have had both sunshine and overcast with a little rain. You mostly sit under the sprayhood to get away from the wind, inside the boat there is quite a lot of noise. In the stern the autopilot buzzes and in the stem it rumbles. We have made an average of 6.6 knots, which we think is a good average speed for our boat. It is not possible to sail much faster over longer distances. Now on Tuesday, the boat will be lifted ashore and we will fly home to Sweden. Then our plan is to return to the boat in September and then continue into the Mediterranean. So welcome back to our blog in September, then you can follow our continued adventures. Until then, we take a break from blogging! And thank you for taking your time to read all this!